Det är Jocke som bloggar här ibland

Fullfjädrat säljteam på loppis

I söndags var det dags för årets stora händelse i Hornstull, när hela området under en dag förvandlas till en stor loppmarknad. I år beslutade jag mig för att vara på plats tidigt på morgonen med ett eget stånd. Ett morgonstånd helt enkelt.

Trevligt nog så fick jag även med mig två säljstarka unga tjejer, som tillsammans med en förbipasserande Pappa bildade ett fantastiskt säljteam med mycket specifika spetskompetenser. Teamet bestod av en indrivare, en frontare, en aggressiv säljare och en kändis. Här kommer en exklusiv inblick i hur arbetsfördelning var:

INDRIVAREN:
Pappa Anders kom av en slump på att han med rätt positionering kunde styra folkmassorna till vårt stånd. Genom att ställa sig 2-3 meter ut på gatan tvingade han de intet anande fotgängarna att gå emellan honom och vårt stånd, för att inte vara tvungna att gå ut mitt i gatan. Detta exponerade dem i sin tur för frontarens visuella lockbeten, den aggressiva säljarens rop och kändisens karisma. Mer om dem nedan.

Så där stod han i timmar, tålmodigt kalkylerande hur nära vårt stånd han kunde stå utan att folk gick bakom honom istället.

På bilden ser vi Pappa tränga in en gammal tant med cykel mot vårt stånd. Hon köpte inget.

På bilden ser vi Pappa Anders tränga in en gammal tant med cykel mot vårt stånd. Hon köpte ingenting.


FRONTAREN:
Nästa teammedlem var frontaren Lisa. Med hennes bakgrund som AD och grafisk designer fick hon i uppgift att se till att våra varor presenterades snyggt. Avsaknaden av stilkänsla hos resten av teamet gjorde att hon även fick fronta sig själv, som borgensman för att våra kläder till salu var stilfulla. Hon skötte sitt jobb med bravur och imponerade även med bra säljarbete.

Här ses frontaren se allmänt snygg ut, samtidigt som hon fixar rätta färgkombinationerna på de frontade t-tröjorna.

Frontaren står och ser allmänt snygg ut, samtidigt som hon fixar rätt färgkombinationer på de frontade t-tröjorna.

DEN AGGRESSIVA SÄLJAREN:
Den stekande värmen, tillsammans med unga Julias aggressiva säljteknik, tycktes ibland förvandla området runt vårt stånd till en lördagseftermiddag i Tijuana. Ingen tant var för gammal för tröjor med dödskalletryck, ingen färg var något annan än ”din färg” och ingen förbipasserande var på väg någon annanstans än till vårt stånd. Det såg den aggressiva säljaren till.

Det ropades och logs. På tok för långa byxor rullades upp med hänvisning till senaste modet och när absolut ingenting passade bedrevs intensiv släktforskning för att komma på till vem kunden skulle köpa och ge plagget istället. Den aggressiva säljaren sålde för klart mest pengar under dagen.

Julia tar sats mot en ny kund.

Julia tar sats mot en ny kund.

KÄNDISEN:
Den sista länken i säljkedjan var jag, i egenskap av kändis. Jag passade så klart på att sälja min bok Saltmannen, men upptäckte snabbt att försäljningen gick trögt. Mamma (som inte var med i säljteamet, mer än som konsult) trodde att det berodde på att folk inte är beredda att betala mycket mer än 20 kronor för en bok på en loppmarknad, helst inte mer än 10 kronor. Det behövdes alltså något extra, eftersom jag inte kunde gå ner så långt i pris. Med hjälp av resten av teamet försökte jag då göra kunderna medvetna om att jag skrivit boken själv, med hopp om att kändisfaktorn skulle väga upp det dyrare priset.

När någon fingrade på boken smög därför en teammedlem upp och sa ”det är han som skrivit boken”, samtidigt som de pekade på mig. Strategin blev en succé och jag sålde ganska många böcker.

Kändisen ses här, med illa dold förtjusning, signera en bok.

Kändisen ses här, med illa dold förtjusning, signera en bok.


Nästa år kör vi igen. Kom på din roll i teamet och var med du med!

Annonser

juni 4, 2009 - Posted by | Uncategorized

4 kommentarer »

  1. Jag skulle kunna tänka mig att vara kändisen, men jag vet inte ifall jag hinner. Fast den aggressiva säljaren är en roll jag definitivt kan axla. Jag stod också på loppis i helgen. Mona och hennes mamma från Ljusdal hade källarrensat en massa fynd (läs skräp). På tre timmar krängde jag bort både det ena och det andra, skeva iskrossar, bestick och Ljusdalspins med koskälla och vävda strängar. Jag vet inte om det var solglasögonen eller karisman, men det gick riktigt bra. Kanske trodde de att jag var en kändis.

    Kommentar av jenny | juni 5, 2009 | Svara

  2. Du hade inte med förvaltare av inkommet kapital, det skulle jag kunna tänka mig annars tycker jag att stå i gatan var en bra roll. Kanske förstärkt med lite knuffar in famnen på säljaren.
    ”Köp 5 saker och få en bulle” är en bra grej.

    Kommentar av åsa | juni 6, 2009 | Svara

  3. Nästa år ska jag komma på en smart lösning för att sälja smoothies. Jag ser många guldpengar i min kristallkula.
    Jenny, har du den där skeva iskrossaren, så kan vi fixa is att lägga alla smoothies i!

    Kommentar av Jessica | juni 6, 2009 | Svara

  4. Jag tar med bror plus sambo nästa år. Oklart vilka roller de ska ha ännu, men jag anser att mängden saker i relation till ledig yta mätt i m3 i deras lägenhet automatiskt kvalificerar dem båda! Jag tror prylberget, förutsatt att det inte skymmer säljteamet, kommer bli ett riktigt blickfång för våra framtida kunder!

    Kommentar av Lisa | juni 6, 2009 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: