Det är Jocke som bloggar här ibland

Pusselbitarna faller på plats

juni 23, 2009 Posted by | Uncategorized | 3 kommentarer

Röda pluppar på valaffischerna

Någon (eller förhoppningsvis några) har på ett mycket ambitöst och metodiskt sätt placerat ut små röda klisterpluppar på i princip varenda valaffisch i området runt Sergels torg. Alla hade fått sin plupp fastsatt på näsan, som en clownnäsa. Alla utom Jan Björklund, som plötsligt framtod som mycket osympatisk.

"Must. Vote. For Jan..."

"Must. Vote. For Jan..."

juni 8, 2009 Posted by | Uncategorized | 2 kommentarer

Tja bah!

Hej hej Olsson...

Undrar om "Tja" är ett förnamn, efternamn, eller spex...

juni 7, 2009 Posted by | Uncategorized | Lämna en kommentar

Fullfjädrat säljteam på loppis

I söndags var det dags för årets stora händelse i Hornstull, när hela området under en dag förvandlas till en stor loppmarknad. I år beslutade jag mig för att vara på plats tidigt på morgonen med ett eget stånd. Ett morgonstånd helt enkelt.

Trevligt nog så fick jag även med mig två säljstarka unga tjejer, som tillsammans med en förbipasserande Pappa bildade ett fantastiskt säljteam med mycket specifika spetskompetenser. Teamet bestod av en indrivare, en frontare, en aggressiv säljare och en kändis. Här kommer en exklusiv inblick i hur arbetsfördelning var:

INDRIVAREN:
Pappa Anders kom av en slump på att han med rätt positionering kunde styra folkmassorna till vårt stånd. Genom att ställa sig 2-3 meter ut på gatan tvingade han de intet anande fotgängarna att gå emellan honom och vårt stånd, för att inte vara tvungna att gå ut mitt i gatan. Detta exponerade dem i sin tur för frontarens visuella lockbeten, den aggressiva säljarens rop och kändisens karisma. Mer om dem nedan.

Så där stod han i timmar, tålmodigt kalkylerande hur nära vårt stånd han kunde stå utan att folk gick bakom honom istället.

På bilden ser vi Pappa tränga in en gammal tant med cykel mot vårt stånd. Hon köpte inget.

På bilden ser vi Pappa Anders tränga in en gammal tant med cykel mot vårt stånd. Hon köpte ingenting.


FRONTAREN:
Nästa teammedlem var frontaren Lisa. Med hennes bakgrund som AD och grafisk designer fick hon i uppgift att se till att våra varor presenterades snyggt. Avsaknaden av stilkänsla hos resten av teamet gjorde att hon även fick fronta sig själv, som borgensman för att våra kläder till salu var stilfulla. Hon skötte sitt jobb med bravur och imponerade även med bra säljarbete.

Här ses frontaren se allmänt snygg ut, samtidigt som hon fixar rätta färgkombinationerna på de frontade t-tröjorna.

Frontaren står och ser allmänt snygg ut, samtidigt som hon fixar rätt färgkombinationer på de frontade t-tröjorna.

DEN AGGRESSIVA SÄLJAREN:
Den stekande värmen, tillsammans med unga Julias aggressiva säljteknik, tycktes ibland förvandla området runt vårt stånd till en lördagseftermiddag i Tijuana. Ingen tant var för gammal för tröjor med dödskalletryck, ingen färg var något annan än ”din färg” och ingen förbipasserande var på väg någon annanstans än till vårt stånd. Det såg den aggressiva säljaren till.

Det ropades och logs. På tok för långa byxor rullades upp med hänvisning till senaste modet och när absolut ingenting passade bedrevs intensiv släktforskning för att komma på till vem kunden skulle köpa och ge plagget istället. Den aggressiva säljaren sålde för klart mest pengar under dagen.

Julia tar sats mot en ny kund.

Julia tar sats mot en ny kund.

KÄNDISEN:
Den sista länken i säljkedjan var jag, i egenskap av kändis. Jag passade så klart på att sälja min bok Saltmannen, men upptäckte snabbt att försäljningen gick trögt. Mamma (som inte var med i säljteamet, mer än som konsult) trodde att det berodde på att folk inte är beredda att betala mycket mer än 20 kronor för en bok på en loppmarknad, helst inte mer än 10 kronor. Det behövdes alltså något extra, eftersom jag inte kunde gå ner så långt i pris. Med hjälp av resten av teamet försökte jag då göra kunderna medvetna om att jag skrivit boken själv, med hopp om att kändisfaktorn skulle väga upp det dyrare priset.

När någon fingrade på boken smög därför en teammedlem upp och sa ”det är han som skrivit boken”, samtidigt som de pekade på mig. Strategin blev en succé och jag sålde ganska många böcker.

Kändisen ses här, med illa dold förtjusning, signera en bok.

Kändisen ses här, med illa dold förtjusning, signera en bok.


Nästa år kör vi igen. Kom på din roll i teamet och var med du med!

juni 4, 2009 Posted by | Uncategorized | 4 kommentarer

Lille Per och pruttmaskinen

perochpruttmaskinen

juni 3, 2009 Posted by | Uncategorized | 2 kommentarer

   

%d bloggare gillar detta: