Skämtcoachen: Så blir dina skämt roligare

Den roligaste personen som jag någonsin träffat är min tennistränare från college, A.K.A ”Coach”. Jag har nyligen kommit på att det som gjorde honom så rolig var att han verkligen tog sina skämt på allvar och visste att ta vara på en rolig situation. Om han satt och körde oss i bilen och kom på något kul så vräkte han inte bara ur sig skämtet. Istället så kunde han stanna till vid vägrenen, väcka alla som sov, och sen dra skämtet, som ofta var på någon annans bekostnad. När damernas tennistränare slog sig i huvudet på sitt kontorsjobb så samlade Coach ihop båda lagen, mitt under en träning, och gav honom under ceremoniella former en bygghatt. Såna saker gjorde han hela tiden och det blev nästan aldrig tröttsamt eftersom han alltid levererade slutknorren som var värd att vänta på.

En gång samlade han hela laget i en ring, precis innan match. Motståndarna väntade på att vi skulle komma men Coach körde ett långt inspirerande peptalk, sådär som amerikanska tränare gör bäst. Jag kunde nästan höra stråkorkestern och cymbalerna i bakgrunden och allt var perfekt uppbyggt för slutknorren:

– Look guys. Who’s going to remember in 10 years from now if you win or lose? It’s a beautiful day so just go out there and have fun…….. OK. Now forget everything I just said and go out there and win.

Nu när jag kommit på Coach trick så har jag blivit inspirerad av honom. Att göra roliga saker är något jag mår bra av, framförallt när jag får vara kreativ. Och så länge det bara är jag som lägger ner extra tid på skämten (typ skriver den här bloggen eller photoshopar bilder), så spiller jag ingen annans tid, som faktiskt Coach gjorde ibland.

Häromdagen hittade jag till exempel en notis i tidningen som gav mig rätt i en fråga som jag och Julia diskuterat i många år. Istället för att bara ringa henne eller skicka ett mejl så Coachade jag till det hela och skickade ett brev istället. Kreativt och kul tyckte jag, och även Julia tror jag, även om hon förlorade den här ronden.

Kul att skicka brev om inte annat, det är inte varje månad man gör det direkt

Coach bland Floridas krokodiler

Besynnerlig avsmakningsman på Vivo

Idag råkade jag ut för en bisarr sak. Det var avsmakning av bönsallad på Vivo och min vana trogen gick jag fram och tog en rejäl portion. Precis innan jag ska ta den första tuggan hör jag någon säga ”Mmmmmmm”. Jag tittar genast upp för att se vem det är som står och gottar sig, jag tänker att avsmakningsmannen kanske passat på att själv ta sig en smakbit.

Döm om min förvåning när jag ser den lätt framåtlutade avsmakningsmannen stå med uppspärrade, förväntningsfulla ögon och kolla rakt på mig. Jag nickar och ler lite mot honom samtidigt som jag för skeden mot munnen igen. ”Mmmmmm”, kommer det igen från mannen. Den här gången var jag mer förberedd och lyckades få i mig bönorna. Medan jag tuggade kom det igen: ”Mmmmmm, det är gott det där…” och ”Det gillar du va?” Jag började fundera över vad det var han sysslade med egentligen och kände mig lite provocerad av hans påstridighet. Jag behöver varken ljudeffekter eller recensioner när jag äter. Dessutom fick jag lite fluktargubbe-vibbar av kommentarerna.

30 sekunder senare, när jag ätit upp min portion, lämnade jag platsen med en lite olustig känsla. Jag tänkte först ta en bild av hela spektaklet men vågade inte fråga. Här kommer en av mina populära undersökingar istället:

Marias Godisbutik – Nu även med barn leksaker

OBS
VI HAR BARN LEKSAKER
ATT GE ERA SMÅBARN
I PRESEENT PÅ FÖDELSE-
DAGEN ELLER NAMNSDAGEN
FÖR 30:- ELLER 40:- KR HÖGST
ÄVEEN ALL UTRUSTNING
FÖR KALASET FINNS HÄR

Vad jobbar du med? ”Expert!”

Apropå expert så kom jag och tänka på en rolig incident från Spy Bar för drygt ett år sen. Vi var ute ett litet gäng och min kompis Lasse kom i samspråk med en kille som vi inte kände så väl. Lasse var rätt trött och grinig efter en lång dag på bygget, det var väldigt högljutt i lokalen och följande konversation utspelade sig:

Kille 1: Vad jobbar du med?
Lasse: Jag är konstgräsexpert.
Kille 1: Va?
Lasse: EXPERT!
Kille 1: Ok

Det var delen med expert som var det väsentliga helt enkelt.

Konstgräsexpert med fordon

Expert eller skarpsynt ögonvittne?

Jag har länge velat vara en riktig expert på något, men vad som gör någon till en expert är väldigt svårdefinierat. När jag bodde i USA var jag till exempel expert på Europa och höll bland annat två föreläsningar om Sverige inför geografistuderande. Bland mina kompisar är jag expert på datorer och hos mormor är jag expert på att nå saker. Situationen gör experten helt enkelt, men jag väntar ändå på att få känna mig som en riktigt etablerad expert.

Häromdagen kände jag mig ett kort tag som en expert. Thoralf på jobbet skrev en artikel om hur Barrack Obama jobbat med sökmotoroptimering och då fick jag vara med på ett hörn i artikeln. Vad tycker ni, är det inte lite expert över de där citaten? Det kändes i alla fall så ett kort tag innan jag tog ner mig själv på jorden och insåg att jag snarare var ett ögonvittne, om än extremt skarpsynt.

När Kone fick nog (skulle novellen kunna hetat)

”Kone hade varit hissansvarig för ett 3-våningshus i Västerås i över 30 år. Hon svarade på frågor, skötte kontakt med hissreperatörer och, framförallt, satte hon upp informativa lappar i hissen. Med åren blev trycket från de drygt tjugo boende i huset för stort. Det var lite för många frågor, lite för ofta. Kone tog då ett drastiskt beslut: Ingen förutom Lage och Birgitta skulle längre få kontakta Kone…”

…Det finns en historia bakom allting som väntar på att bli berättad, det brukar jag tänka på ofta, och så även när jag såg en rolig lapp i en skranglig hiss i Västerås. Den här gången blev det inte en längre historia än så här. Jag googlade namnet Kone för att se om det var ett kvinnonamn eller mansnamn och såg därmed hela mitt upplägg med den gamla tanten Kone skjutas i spillror. Kone var visst ett hissföretag och nu ska jag kolla Sportnytt. Historien om Kone får vänta lite till.

Det finns tydligen många sätt att misslyckas med att åka hiss

Herre över min nyfikenhet

Min kära syster Jessi råkade idag skicka ut ett massmejl till hela släkten som innehöll information om vad de ska få i julklapp. Jag var alltså endast ett klick från att få reda på vad jag ska få i julklapp, och jag stod emot! Det tyckte jag var fantastiskt.

Bildbevis på att jag inte kollat

* RÖSTA NEDAN:

Nu ska här lyssnas på musik!

Nu har jag äntligen fått en inbjudan till att använda Spotify. Det är ett program som du än så länge måste ha en inbjudan för att använda (om du inte betalar). Spotify fungerar precis som I-tunes och laddas ner till din dator, men istället för att ladda ner musik så har du tillgång till en enorm databas med musik som du spelar direkt från servern. Funkar sjukt bra.

Props till min kära kollega Jonas som delade med sig av en av sina surt fördärvade inbjudningar. Nu får jag känna mig härligt exklusiv ett tag innan Spotify släpps fullt ut för allmänheten.

Så här ser gränssnittet ut:

Jag sökte på Lasse för att illustrera hur brett utbud Spotify har, vilken låtskatt!