Trovärdigt brunbränd
Jag vill ha mina meteorologer brunbrända. De känns mer trovärdiga då på nåt sätt.
Stupid @ the airport
"Hah! 'Alanta' står det", sa jag föraktfullt till min kollega och insåg i samma ögonblick hur dum jag var.
Jag som intervjuobjekt #2
Mars 2003 – Roanoke Times
Mitt andra intervjutillfälle var när jag och min lagkompis Robel intervjuades av tidningen Roanoke Times. Precis innan intervjun skulle börja tog vår coach, som jag skrivit om tidigare i bloggen, oss till sidan och gav oss några riktlinjer:
– I only have one rule. Don’t say anything bad about me or the university. You can talk shit about each others’ mothers if you want to, but nothing about me, okay? … Sa han insiktsfullt.
Intervjun flöt på bra och jag tyckte själv att jag kom in i ett stim där jag fullkomligt vräkte ur mig potentiella ryckcitat. Jag gjorde mitt bästa för att inte släppa ur mig några klyschor och trodde efteråt att jag lyckats. Men när jag en vecka senare slog upp tidningen läste jag, lätt förskräckt, det enda citatet som kom med:
”Anything can happen because it’s a tournament, Arhammar said. ”If you lose you’re out, so anything can happen.”
Turneringar är ovissa helt enkelt, så allt kan hända.
Sen fick jag dela förstasidan med en galen taliban
Jag som intervjuobjekt #1
Imorgon är det dags för min första intervju om Saltmannenboken och därför tänkte jag att det är på sin plats att berätta om mina två tidigare intervjuer som jag gett i mitt liv. Vi börjar med den första:
December 1999 – Tidningen ”Mitt i Sollentuna”
Sollentunas lokaltidning hade på den tiden en väldigt hårt profilerad sportkolumnist som hette Lars (jag censurerar efternamnet), en riktigt klassisk murvel. På sin bylinebild satt han i ett magnifikt helskägg och omfamnade en gammal åttiotalsdator, en sån där med floppy discs och frogger. Jag hyste en sorts hatkärlek till denne man och lusläste alltid hans krönikor. Han skrev i princip aldrig om något som rörde Sollentuna, förutom om Kajsa Bergqvist förstås. Istället brukade han hänga på diverse landslagsträningar och annat kul, varifrån han namedroppade friskt om vilka han träffat på.
Jag minns speciellt en krönika som handlade om att Lars hade varit på ett kändisjippo där gamla svenska tennisstjärnor spelade ishockey. En betydande del av texten gick åt för att beskriva hur Lars gamla favorittennisspelare Stefan Edberg hade åkt förbi honom (som troligen stod med ansiktet tryckt mot plexiglaset) och måttat ett slagskott. Jag citerar ungefärligt från minnet: ”För ett ögonblick blev jag förskräckt, men efter bara någon sekund så kom det där klassiska Edbergska leendet och avslöjade denne store gentleman.” Klassisk namedropping alltså, och kanske inte helt klockren koppling till Sollentuna. Men sån var han – Lars.
I december 1999 nådde jag en av mina största framgångar som tennisspelare när jag tog mig fram till kvartsfinal i en av Sveriges största ungdomsturneringar – Salk Open. Under inbollningen såg jag plötsligt en stor och rufsig man komma lufsande, och även om jag bara sett honom tidigare på den där bylinebilden så förstod jag direkt vem det var. Det var Lars, och eftersom inga kändisar fanns i närheten så förstod jag att han hade kommit för att kolla på mig!
Kanske blev jag överladdad med min favoritkolumnist på läktaren för jag spelade inte alls bra i början. ”Spelarna alternerade underbara slag med slarviga slag. Göteborgaren slarvade minst och vann det med 6-3”, skrev Lars senare om setet. I sidbytet kollade jag upp mot läktaren. Lars hade gått!
En vecka senare ringer telefonen och med darrande stämma sätter jag mig ner och pratar med Lars. Efter den dåliga starten så vann jag de två påföljande seten med 6-0, 6-0 och gick vidare till semifinal och nu ville han veta ”hur sjutton det gått till”.
Efter att jag pratat klart så kom min lillasyster Julia fram och frågade vem det var. Enligt henne hade jag pratat med jättekonstig röst och sagt ”så att säga” i var och varannan mening. All heder till Lars dock som drog ur mig väldigt bra citat, och i artikeln märktes inget av hans frånvaro i de två avgörande seten.
En bra murvel behöver inte se hela matchen, så att säga.
Här borde ju bylinebilden på Lars varit, men tyvärr har jag ingen
Allt för alla – den ultimata målgruppen
Att hitta rätt målgrupp är A och O när en ny tidning eller sajt ska skapas. Den ska gärna vara hårt nischad och hitta outforskade målgrupper där konkurrensen inte är så hög.
Annat var det förr, i alla fall enligt den här tidningen som jag hittade hos min farmor:
Inte bara "något" för alla utan "ALLT"!
… och faktiskt, på baksidan fanns det något som definitivt var för mig:
Andra roliga serier var "Pelle och Kickan", "Fridolf Celinders liv och leverne" och "Knutte Knopp"
Pantertanter i Miami
Vår guide i Miami påstod att det var hon som låg bakom min gamla favoritserie Pantertanter. Hon hade berättat om idéen för en kompis som jobbade som producent och kompisen hade sedan snott den rakt av och tjänat en förmögenhet. Om det är sant eller inte är fortfarande oklart, speciellt eftersom hon levererade flera ännu mindre trovärdiga ”fakta”. Visste du till exempel att det som ligger bakom den stundtals täta trafiken i vissa delar av Miami är sydamerikaner som alltid saktar ner innan kullar, eftersom de är rädda för att det finns banditer på andra sidan?
Enligt guiden åkte vi även igenom området där Pantertanter spelades in och det väljer jag faktiskt att tro på eftersom jag tyckte mig känna igen området.
Kolla förresten på dessa grymma beskrivningarna av tanterna från Wikipedia:
- Dorothy Zbornak (Beatrice Arthur), en sarkastisk, frånskild lärarinna av italiensk börd, som ibland får besök av sin värdelöse ex-man Stan.
- Rose Nylund (Betty White), en naiv och ganska korkad änka från en liten håla i Minnesota.
- Blanche Devereaux (Rue McClanahan), också änka; en karltokig och ganska självisk sydstatsdam.
- Sophia Petrillo (Estelle Getty), Dorothys mamma; kan verka fullständigt senil ibland, men löser ofta problem.
Verklighetens Pantertanter? Funna i en av Miamis gratistidningar
Yrkeslandslaget Magasin skriver om Saltmannenboken
Nu är den här: Första, men förhoppningsvis inte sista, texten om Saltmannenboken i en tidning. Först ut blev tidningen Yrkeslandslaget Magasin som går ut till alla niondeklassare i Sverige. Det är en tidning som jag själv har skrivit för ett antal gånger.
Klicka på bilden för en större version
There’s no ”i” in alphabet
Den petige kanske anmärker på särskrivningen också
Glada Oxens tjejgym i Västerås
En gång om året åker jag och mina kompisar till Västerås och spenderar helgen där. Senast vi var där så gick vi förbi ett så kallat ”tjejgym” som heter Glada Oxen. Det var första gången jag sett ett gym endast avsett för tjejer, och när dessutom namnet var så roligt så tyckte jag det var värt ett kort. Varför Glada Oxen liksom??
Glada Oxen Tjejgym
Idag hittade jag bilden i min telefon och gick då in på Glada Oxens hemsida. Det första man möts av är tre snygga unga män som sitter tillsammans med två kvinnor i en bubbelpool och skålar i champagne. Vad hände med tjejgymmet? Är det bara nåt slags lockbete för dessa tre kvinnoslukare?
"Hehe...Kom hit och gymma ni brudar, låt inte oss störa!"
Fullmånen möter 1.2 megapixlar
Både Jessi och Pappa skrev ett inlägg om fullmånen häromdagen, illustrerade med fina bilder. Jag låg och skulle sova när det plötsligt kändes som om vardagsrummet lystes upp av en strålkastare. Efter typ en minuts yrvaket funderande, och scannande efter bilar, insåg jag att det var månen som lös så starkt.
Här är min tolkning av händelsen:
Systemkameror är för töntar, så här såg fullmånen ut med 1.2 megapixlar.
En mycket sofistikerad 6-åring
Gentlepojken slukar ännu ett nummer av Aku Anka
Doctor Snuggles och en gris
Jag har fått se några av teckningarna som ska vara i min bok och det känns som en väldigt bra idé. Det ger verkligen låttexterna en extra dimension!
Men mitt bland bilder av Carola fångad i ett korvskinn och Petters morsas brinnande permanent så fanns en teckning av Doctor Snuggles och en gris som kanske väcker frågan om en åldersgräns på boken. Om jag säger att den är ritad för att illustrera felsjungningen ”Dr. Snuggles, tänder på människor och djur”, så kommer säkert spännande bilder upp i huvudet. Nog för att Herr Snuggles är en rätt skum kuf som umgås obrukligt mycket med djur, men jag vill gärna tro att det är på ett professionellt plan.
Jag hoppas kunna publicera några bilder om nån vecka här på bloggen.
Doctor Snuggles umgås med djur - påklätt, stående och lagligt.
Bakom rubrikerna på Aftonbladets redaktion
Tjuvlyssnat på Aftonbladets redaktion:
Nattchefen: Har vi nåt nytt om ”Ensam Mamma Söker-Johanna”, länge sen vi skrev om henne.
Reporter: Ska se…(börjar läsa hennes blogg). Njao, hon har tydligen sett på Körslaget och tyckt någon var snygg, det skulle kunna vara något att…MEN VAD I HELVETE!?!? NEJ NEJ OJ OJ!!!
Nattchefen (kommer springande): Vad är det Catharina? Har du hittat nåt eller??
Reporter: Är det inte… är det inte han från Dansbandskampen? Det verkar som om… som att de firar nyår. Alltså Henke från Dansbandskampen och Ensam Mamma-Johanna, det kan ju inte vara sant? Man borde ju hört nåt i sånt fall, det var ju för över en vecka sen!
Nattchefen: Helvete! Varför ringer hon inte direkt längre, vi har ju för fan inte resurser att följa bloggar på det här sättet! Helt otroligt att ingen fått nys om det här innan. Aja, skit samma, ring nu för faan och fråga vad faan det är frågan om!
10 minuter senare…
Nattchefen (trycker ner en utskrift av artikeln på reporterns skrivbord): Förbannat bra scoop Catharina, men lite torrt skrivet. Kan vi få in 3-udden* på nåt sätt?
Reporter: Borde inte bli några problem, kan göra nåt kul på att hans bandnamn är ”Scotts” …eehm… ”scottsår” till exempel, hahaha, ojojoj.
Nattchefen: Vansinnigt bra, mer sånt!
*3-udden – Aftonbladetknep för att ”pigga upp” artiklar. Innebär att skribenten krystar fram ett fyndigt ordskämt på 3 strategiskt väl valda platser i artikeln: Rubrik, ingress och första meningen i huvudtexten.
… 5 minuter senare:
Klicka på bilden "om" du vill läsa hela artikeln ("om" inom citationstecken eftersom det är klart att du vill läsa artikeln)
Nu börjar klättringen mot toppen
http://www.vetgirig.nu - Gå med du också
Det är Jocke som bloggar här ibland 